Jag går aldrig ensam mer

 

En skildring från Palestina i ockupationens skugga

Picture

Den här boken berättar om ett år i Palestina; om ändlösa timmar av väntan och förnedring vid den israeliska militärens vägspärrar, om byar som delats mitt itu av den mur som Israel byggt, om fotbollsmatcher i flyktingläger, om barn i fängelse, om bröllop, kärlek, sorg och glädje. Kort sagt om kvinnor, män och barn som lever under ockupation. Gemensamt för dem alla, oavsett om de är akademiker, konstnärer, internflyktingar, tuggummiförsäljare, fotbollsspelare, taxiförare eller musiker, är att de mot alla odds reser sig varje dag, efter varje kränkning, och kämpar för ett värdigt liv. I ett land utan stat, där livet alltid är på liv och död.

Parallellt är boken en berättelse om en dotters sökande efter sin far, som försvann spårlöst för snart trettio år sedan. Sökandet leder till Israel, och till Palestina.

Sagt och skrivet om boken:

"Wallins förmåga att beskriva vardaglig maktutövning är beundransvärd: inte bara ockupationens koloniala, utan även de palestinska männens och den palestinska nationalismens. I Palestina och Israel rasar många konflikter – men inga mellan likvärdiga parter." Per Wirtén, Sydsvenskan och Arena

"Jag slukar boken gripen av författarens raka språk och insiktsfulla kunskap om livet bakom muren.  Ibland måste jag lägga ifrån mig boken för att andas, för att inte kvävas av upplevelserna och för att lugna mitt bultande hjärta. Trots att förtvivlan och ilska griper mig när jag läser Jag går aldrig ensam mer, så är det ändå till slut någonting varmt och ljust som boken lämnar efter sig. Jag tror att den känslan kommer ur insikten om människans storhet trots de svåraste levnadsvillkor, och om de möten vi får vara med om i boken och som Johanna Wallin skildrar så rakt och så konkret, så vi känner oss vara med henne på plats i Palestina."  Jan Tiselius, bokrecension.se

"När jag läser Jag går aldrig ensam mer tänker jag på Bokhandlaren i Kabul, av Åsne Seirstad, och en jämförelse utfaller till Johanna Wallins fördel. Inte minst därför att hon valt bort den enkla vägen att skriva en bok: ställa sig in, få förtroenden och sedan utnyttja dem för att få till en bra berättelse. Men också för närheten, känslan som smärtsamt kryper över många av sidorna. Johanna Wallins reportage bärs av närheten. Reportaget är välskrivet och personligt, men alls inte enögt. Vreden över sakernas tillstånd blänker till, sorgen och ilskan över hur palestinierna kränks bär stora delar av boken, men utan att för den skull reducera den till en förenklad pamflett. Sökandet av en försvunnen far vävs in i boken och skapar en extra dimension i det välskrivna reportaget." Birger Schlaug, föreläsare, f.d. språkrör för miljöpartiet

"Emellanåt påminner Wallin om en Victor Klemperer då hon skriver om språkbruk och språkbrukets förändringar i krigs- och kristider, emellanåt om en Slavenka Draculic då hon låter ögonblicksbilder och det vardagliga vardagslivet växa till större orsakssammanhang. Genom Wallins oförtäckta, ödmjuka subjektiva seende och skrivande blir texten (måhända motsägelsefullt men sannfärdigt) så objektiv som möjligt är. Dessutom är hennes argumentation tydlig och hennes historiebeskrivning synnerligen adekvat." Lili von Wallenstein, Kulturen

”Stundtals oerhört vacker med sorgliga men hoppfulla (och hopplösa) berättelser. Jag tyckte väldigt mycket om den. Jag grät ibland och har fått en ny, stark och personlig bild av ett folk jag tidigare inte visste mycket om." Joel Klehn, skribent

”Nyhetstelegrammen behövs, de rapporterar om antal dödade och sårade. Men Wallin gör att vi ser också det andra: Möten mellan folk som aldrig träffats. Den fuktiga havsluften som ligger som ett tjockt täcke över allt. Id-kort som är lika med livet. Barn- och ungdomscenter som drivs av frivilliga lärare.det är berättelser som hennes som gör att vi förstår lite mer av konflikten mellan palestinier och Israel." Stig Hansén, Helsingborgs Dagblad

------------
Har du läst Jag går aldrig ensam mer? Vad tycker du om den? Skicka ett mail och berätta! johannawalli[email protected]


Foto: Emily Smith

Omslag: Carl Ehrenkrona, Ruin Förlag
Copyright: Johanna Wallin och Ruin Förlag