Palestina under ockupation
Palestinas historia är lång, rik och omtvistad. I ett nötskal är utvecklingen i modern tid som följer:
Efter århundraden av förföljelser av det judiska folket uppkom under 1800-talet en stark nationalistisk rörelse, sionismen, som arbetade för en judisk stat. Platsen för den judiska staten diskuterades länge men kom så småningom att bli det historiska Palestina. Efter första världskriget upplöstes det osmanska riket som Palestina tidigare tillhört och området hamnade under brittiskt mandat. Från att ha levt som grannar blev relationerna mellan judar och arabiska palestinier allt mer ansträngda i takt med att den judiska invandringen ökade.
1947 kom FN:s så kallade delningsplan, enligt vilken Palestina skulle delas mellan judar och palestinier. Judarna skulle få kontroll över 54 procent av marken och palestinierna 46 procent. Delningsplanen accepterades av den sionistiska rörelsen men inte av palestinierna, som då utgjorde 70 procent av befolkningen. Innan FN behandlat saken färdigt utropade den sionistiska ledningen 1948 staten Israel.
Flera arabländer hade hotat med krig om den judiska staten upprättades, vilket också skedde. Israel gick segrande ur kriget och lade under sig ett större område än vad FNs delningsplan hade medgett. Drygt 700 000 palestinier hade fördrivits eller flytt från områden som nu kontrollerades av Israel. Flyktingarna hamnade i läger i Gaza, på Västbanken och i grannländerna Jordanien, Syrien och Libanon. I det så kallade sexdagarskriget 1967 ockuperade Israel även Gazaremsan och Västbanken med östra Jerusalem samt Sinaiöknen och delar av Golanhöjderna.
Den illegala ockupationen av palestinska områden fördjupade konflikten mellan israeler och palestinier och under 1960- och 70-talen växte flera palestinska motståndsrörelser fram. Dessa samlades så småningom i Palestinian Liberation Organization (PLO), ledd av Yassir Arafat, som förde en politisk och väpnad kamp för att återta de områden som Israel ockuperade och bilda en palestinsk stat.
I strid med folkrätten, som förbjuder en ockupationsmakt att flytta sin befolkning till det ockuperade området, byggdes under 1980-talet en mängd israeliska bosättningar på Västbanken och i Gaza. Det var bland annat mot den bakgrunden som den första Intifadan, palestinska upproret, inleddes 1987. Den första intifadan hade ett brett folkligt stöd och resulterade i att parterna inledde förhandlingar. 1993 undertecknades det så kallade Oslo-avtalet, som skulle vara början på vägen fram till en självständig palestinsk stat. Palestinian National Authority (PNA) bildades och gavs kontroll över delar av Gaza och Västbanken. Flera års förhandlingar ledde dock inte till någon förbättring av palestiniernas situation, och 2000 bröt den andra intifadan, också kallad Al Aqsa-intifadan, ut. Efter en serie palestinska självmordsattacker inne i Israel gick den israeliska armén in med full kraft på Västbanken och palestiniernas rörelsefrihet begränsades dramatiskt. Israel påbörjade 2002 byggandet av en mur, som idag är över 700 kilometer lång och till 80 procent uppförd på konfiskerad palestinsk mark. År 2004 förklarade internationella domstolen i Haag (ICJ) att den del av muren som byggs inne på palestinskt område är olaglig. Murens sträckning inkorporerar israeliska bosättningar med Israel, alltmedan palestinier förlorar sin mark och familjer skiljs åt. Tillsammans med de israeliska bosättningarna, vägspärrarna, vägarna som endast israeler får använda samt andra rörelserestriktioner, bidrar muren till att det blir allt svårare att föreställa sig hur en livskraftig palestinsk stat ska kunna upprättas.
2005 evakuerades de israeliska bosättningarna i Gaza men Israel behöll kontrollen över gränserna. I parlamentsvalet i januari 2006 vann Hamas en majoritet av rösterna till PNA och bildade regering. Hamasregeringen blev dock inte erkänd av USA och EU, som hade terrorstämplat rörelsen. Sanktioner infördes mot Hamas och interna strider mellan Hamas och Fatah följde, som delade ett redan geografiskt splittrat folk i två politiska läger. 2007 tog Hamas makten i Gaza medan Fatah behöll kontrollen över Västbanken. Israel inledde en blockad av Gaza som pågår till dags dato.
I juni 2008 ingicks en vapenvila mellan Israel och Hamas. Enligt denna skulle palestinska raketattacker mot israeliska orter upphöra mot att Israel skulle bryta blockaden av Gaza. Under de sista dagarna av 2008 inledde Israel ett krig mot Gaza som pågick under tre veckor och dödade över 1 300 palestinier.
Efter århundraden av förföljelser av det judiska folket uppkom under 1800-talet en stark nationalistisk rörelse, sionismen, som arbetade för en judisk stat. Platsen för den judiska staten diskuterades länge men kom så småningom att bli det historiska Palestina. Efter första världskriget upplöstes det osmanska riket som Palestina tidigare tillhört och området hamnade under brittiskt mandat. Från att ha levt som grannar blev relationerna mellan judar och arabiska palestinier allt mer ansträngda i takt med att den judiska invandringen ökade.
1947 kom FN:s så kallade delningsplan, enligt vilken Palestina skulle delas mellan judar och palestinier. Judarna skulle få kontroll över 54 procent av marken och palestinierna 46 procent. Delningsplanen accepterades av den sionistiska rörelsen men inte av palestinierna, som då utgjorde 70 procent av befolkningen. Innan FN behandlat saken färdigt utropade den sionistiska ledningen 1948 staten Israel.
Flera arabländer hade hotat med krig om den judiska staten upprättades, vilket också skedde. Israel gick segrande ur kriget och lade under sig ett större område än vad FNs delningsplan hade medgett. Drygt 700 000 palestinier hade fördrivits eller flytt från områden som nu kontrollerades av Israel. Flyktingarna hamnade i läger i Gaza, på Västbanken och i grannländerna Jordanien, Syrien och Libanon. I det så kallade sexdagarskriget 1967 ockuperade Israel även Gazaremsan och Västbanken med östra Jerusalem samt Sinaiöknen och delar av Golanhöjderna.
Den illegala ockupationen av palestinska områden fördjupade konflikten mellan israeler och palestinier och under 1960- och 70-talen växte flera palestinska motståndsrörelser fram. Dessa samlades så småningom i Palestinian Liberation Organization (PLO), ledd av Yassir Arafat, som förde en politisk och väpnad kamp för att återta de områden som Israel ockuperade och bilda en palestinsk stat.
I strid med folkrätten, som förbjuder en ockupationsmakt att flytta sin befolkning till det ockuperade området, byggdes under 1980-talet en mängd israeliska bosättningar på Västbanken och i Gaza. Det var bland annat mot den bakgrunden som den första Intifadan, palestinska upproret, inleddes 1987. Den första intifadan hade ett brett folkligt stöd och resulterade i att parterna inledde förhandlingar. 1993 undertecknades det så kallade Oslo-avtalet, som skulle vara början på vägen fram till en självständig palestinsk stat. Palestinian National Authority (PNA) bildades och gavs kontroll över delar av Gaza och Västbanken. Flera års förhandlingar ledde dock inte till någon förbättring av palestiniernas situation, och 2000 bröt den andra intifadan, också kallad Al Aqsa-intifadan, ut. Efter en serie palestinska självmordsattacker inne i Israel gick den israeliska armén in med full kraft på Västbanken och palestiniernas rörelsefrihet begränsades dramatiskt. Israel påbörjade 2002 byggandet av en mur, som idag är över 700 kilometer lång och till 80 procent uppförd på konfiskerad palestinsk mark. År 2004 förklarade internationella domstolen i Haag (ICJ) att den del av muren som byggs inne på palestinskt område är olaglig. Murens sträckning inkorporerar israeliska bosättningar med Israel, alltmedan palestinier förlorar sin mark och familjer skiljs åt. Tillsammans med de israeliska bosättningarna, vägspärrarna, vägarna som endast israeler får använda samt andra rörelserestriktioner, bidrar muren till att det blir allt svårare att föreställa sig hur en livskraftig palestinsk stat ska kunna upprättas.
2005 evakuerades de israeliska bosättningarna i Gaza men Israel behöll kontrollen över gränserna. I parlamentsvalet i januari 2006 vann Hamas en majoritet av rösterna till PNA och bildade regering. Hamasregeringen blev dock inte erkänd av USA och EU, som hade terrorstämplat rörelsen. Sanktioner infördes mot Hamas och interna strider mellan Hamas och Fatah följde, som delade ett redan geografiskt splittrat folk i två politiska läger. 2007 tog Hamas makten i Gaza medan Fatah behöll kontrollen över Västbanken. Israel inledde en blockad av Gaza som pågår till dags dato.
I juni 2008 ingicks en vapenvila mellan Israel och Hamas. Enligt denna skulle palestinska raketattacker mot israeliska orter upphöra mot att Israel skulle bryta blockaden av Gaza. Under de sista dagarna av 2008 inledde Israel ett krig mot Gaza som pågick under tre veckor och dödade över 1 300 palestinier.
Läs mer:
* Diakonias sida om folkrätt i det ockuperade palestinska området
* OCHA, FN:s kontor för humanitär samordning
* Palestinagrupperna i Sverige
* Anna Westers blogg om Palestina
* Amnesty om Israel och Palestina
* B'Tselem, israelisk människorättsorganisation
* Ma'an News, dagliga nyheter från alla delar av ockuperade Palestina
Foto: Emily Smith
* Diakonias sida om folkrätt i det ockuperade palestinska området
* OCHA, FN:s kontor för humanitär samordning
* Palestinagrupperna i Sverige
* Anna Westers blogg om Palestina
* Amnesty om Israel och Palestina
* B'Tselem, israelisk människorättsorganisation
* Ma'an News, dagliga nyheter från alla delar av ockuperade Palestina
Foto: Emily Smith
